För er som inte känner mig!

Många säger till mig att jag är omogen som hatar allt och alla, vilket jag gör!
Värsta jag vet är att träffa nya människor som tror dom känner mig eller försöker vara rolig, eller säger att jag måste ändra på mig! Vem är du som säger det till mig? Då börjar jag säga för mig själv: jag hatar allt och alla, speciellt människor! 
Jag kan bli fruktansvärt arg på människor utan andledning, tex som i veckan då en kille hade en bedrövlig parfym på sig så jag höll på att kräkas, då blev jag förbannad! 
 
SÅ! Innan ni säger att jag ska ändra mig så kan ni ju ta lite tid att läsa denna text så vet ni hur jag fungerar!! 
Jag har ADHD och är inte som alla andra. Punkt slut!
 
Att hantera sitt temperament

Jag tror att jag ibland kan upplevas som konflikträdd vilket beror till stor del på att jag inte vill bli arg och inte riktigt kan reglera hur arg jag skall bli. I olika situationer där jag borde säga ifrån backar jag undan på grund av att om jag låter mitt temperament styra så tappar jag kontrollen. Hur arg kan man bli i vissa situationer och är det verkligen ens på sin plats att bli det.
Osäkerheten gör att jag backar undan. Skulle jag kliva fram och säga ifrån så kanske jag gör bort mig vilket inte är så farligt som att jag gör bort mina barn och min fru. Jag backar och får dåligt samvete för att jag inte sagt ifrån tillräckligt. Jag kan bli genuint avundsjuk på min fru som ofta säger ifrån på ett tydligt sätt och gör det så bra att andra inte ens blir upprörda på henne. Hon använder ofta en direkt föredömlig mängd energi för att säga ifrån men fortfarande hålla en dialog öppen.
Det är nog något jag aldrig lär mig.
Men i vissa situationer hjälper min ilska och temperament mig. När någon kränker mina nära och kära backar jag inte undan i vissa situationer och då är det i princip alltid då jag hunnit sätta mig in i det hela. Men jag kan behöva ett hjälpjag som säger till när det räcker.
Låt mig ta ett exempel. Min dotter har för dyra pengar köpt en klocka i present till sin pojkvän. Det visar sig att siffrorna, indexen, ramlar loss. Hon frågar mig om det kan gå på garantin och jag sätter mig vid datorn och läser på. Visst gäller garantin och när den inte räcker till så gäller reklamationsrätten som ju faktiskt är starkare än garantin. 
Vi går till affären och påtalar detta. Tjejen i affären är direkt oförskämd och påtalar att garantin inte alls gäller eftersom detta måste hänt på grund av yttre påverkan. Då börjar jag bli upprörd och påtalar att reklamationsrätten säger att om skadan skett de första sex månaderna så är det upp till henne att bevisa den yttre påverkan som orsakat att indexen lossnat. Hon fortsätter vara oförskämd och nu börjar jag tappa fattningen.
Det hela slutar med att min dotter säger till mig att; pappa nu räcker det.
Först då slutar jag men upplever det som ett stöd eftersom jag vet att jag om det fortsätter så kmmer jag att bli oerhört upprörd och skämmer ut mina barn.
Självklart lagade de klockan eftersom jag hade rätt och var påläst. Men när det gäller att reglera ilskan i dessa situationer verkar det inte fungera att lära sig det fullt ut.
Därav upplevs jag som konflikträdd misstänker jag.





NAMN
Kom ihåg mig?

EMAIL (publiceras ej)


BLOGG


KOMMENTAR